Mac-terminalen som visar vad din agent gör
Claude Code och Codex får ett fält med modell, ansträngning, behörighetsläge och tidigare sessioner som menyer, i stället för text som rullar förbi. Varje inställning är en fil du kan öppna. Gratis, inget konto, ingen telemetri, på macOS och Linux.
curl -fsSL https://vobuda.com/install.sh | sh - Gratis, för alltid
- Inget konto
- Ingen telemetri
- Signerad av Apple
- 40 gränssnittsspråk
- Aldrig något konto
- 25 terminalpaletter
- Ingen telemetri
- 70+ åtgärder via Cmd+K
- Signerad och notariserad av Apple
- 227 filtyper med färg
- Gratis, för jobb och företag
- 12 typer av övervakningspaneler
- En rad för att installera och uppdatera
- 2000+ kontroller innan något släpps
- macOS 10.15+ och Linux
Vad den bästa Mac-terminalen måste klara idag
Terminaler är antingen snabba och kala eller bekväma och slutna. Ingen av dem har märkt vad som faktiskt sitter i fönstret hela dagen.
I tjugo år var valet enkelt. De snabba terminalerna håller sin konfiguration i filer du äger och stannar vid skalet. De bekväma lägger till paneler och finputsning, ber sedan om ett konto och lägger din historik på någon annans server. Man fick välja vilken halva man klarade sig utan.
Sedan slutade det som satt i terminalen hela dagen att vara ett skal. Det är en agent: Claude Code, Codex, en lokal modell. Och en terminal har fel form för en sådan. En agent har en modell, en ansträngningsnivå, ett behörighetsläge, en sessionshistorik och ett tillstånd, och allt detta anländer som text som rullar förbi, osynligt i samma stund det försvinner uppåt. Man slutar med att läsa tre skärmar för att lista ut vilken av dina tre agenter som väntar på dig.
Vobuda är det tredje svaret, byggt på tre beslut och allt som följer av dem. Allt programmet vet är en fil du kan läsa. Varje åtgärd har ett namn, oavsett hur du når den. Agenten är en förstklassig medborgare i fönstret. Runt dem gör det det folk vanligtvis öppnar tre program till för, för när ett fönster väl vet hur man håller ett block kan det hålla vilket som helst.
Tre beslut, och hela programmet följer av dem
{ "theme": "tokyo-night", "look": "soft", "term": { "font": "JetBrains Mono", "fontSize": 13 }, "window": { "opacity": 0.96, "quakeKey": "cmd+`", "restoreSession": true }, "signals": { "done": { "sound": "Glass" }, "notice": true }} // Save the file. The window redraws. Nothing asks for a restart.{ "name": "Tokyo Night", "light": false, "app.bg": "#21222e", "app.fg": "#c0caf5", "app.accent": "#8db0ff", "term.bg": "#1a1b26", "term.fg": "#c0caf5", "term.cursor": "#7aa2f7", "term.black": "#15161e", "term.red": "#f7768e", "term.green": "#9ece6a", "term.yellow": "#e0af68", "term.blue": "#7aa2f7", "term.magenta": "#bb9af7"} // An excerpt. The whole file has all sixteen terminal colours, the selection and the tab strip.{ "cmd+k": "app.commands", "cmd+d": "block.split", "cmd+shift+d": "block.split-down", "cmd+shift+v": "voice.dictate", "cmd+shift+r": "voice.read", "cmd+shift+2": "block.to-tab:2"} // The macOS menu bar is built from this same file.{ "name": "Essentials only", "panels": [ { "kind": "cpu", "title": "PROCESSOR" }, { "kind": "mem", "title": "MEMORY" }, { "kind": "procs", "title": "PROCESSES", "rows": 10 } ]}Det här är de verkliga filerna, i den verkliga mappen. Öppna en, ändra en rad, spara den, och fönstret ritas om medan det körs.
Varje inställning är en fil
Ingen databas, inget konto, inget dolt tillstånd. ~/.config/vobuda innehåller läsbar JSON, som bevakas medan programmet körs: spara filen så ritas fönstret om. Teman, utseenden, övervakarutseenden, dockknappar, agentbeskrivningar, kortkommandon, projekt. Din inställningsmapp kan vara ett git-repository, och den sparas som ett enda arkiv och återställs på en annan Mac.
Fem vägar till en och samma handling
En knapp, en tangent, macOS menyrad, Cmd+K och kommandoraden namnger alla samma handling i en enda ordlista. Inte fem implementationer, en. Det är därför en agent kan omorganisera ditt fönster med vobuda do block.split-down och du kan läsa exakt vad den gjorde, och varför gränssnittstesterna kör hela programmet via sin egen kommandorad.
Agenten beskriver sig själv
Sessioner kommer från agentens egna filer. Modeller kommer från dess egen installation, eller för Codex från dess egen väljare. Ansträngningen kommer från modellen som används. Claude Codes behörighetsläge läses från dess skärm och ändras genom att trycka dess egen tangent. Inget av det är vår lista över andras modeller, för den listan blir föråldrad den dag en ny modell släpps.
Vibe coding, med kontrollerna där handen redan är
Om du spenderar dagen med att lämna över arbete till en agent och läsa vad som kommer tillbaka, är det här delen som förändras.
-
Claude Codes snedstreckskommandon, som meny
Dess inbyggda kommandon, bland dem /compact, /clear, /model, /effort, /cost, /context, /resume, /rewind, /memory, /agents, /mcp och /status, vart och ett listat med vad det gör, på ditt eget språk. En agent ritar sina egna menyer med piltangenter, där en mus inte alls når dem. Det här är vanliga rullgardinsmenyer, ritade av oss, ovanpå agenten som körs.
-
Varje färdighet den här mappen faktiskt har
Grupperade efter varifrån de kom och räknade: dina egna, teamets, vad ett plugin än förde med sig. Sextio färdigheter från sex källor är en lista du kan bläddra igenom istället för ett namn du måste komma ihåg. Claude Codes färdigheter kommer från ~/.claude/skills och motsvarande mapp inuti projektet.
-
Tidigare sessioner efter sin första rad
Läst från agentens egna filer, med tiden var och en kördes. Ny startar en, fortsätt tar vid där den senaste slutade, och en äldre öppnas via sin första mening, vilket är hur en person faktiskt minns ett samtal.
-
Modellerna ditt konto kan använda
Opus med miljontoken-kontexten, modellerna Claude Code senast hörde att ditt konto kan använda, sedan Sonnet och Haiku, var och en med de ansträngningsnivåer den stöder. Båda knapparna bär värdet i stället för ordet modell, för det läses från agentens egen statusrad, och ett antagande från vår sida vore föråldrat i samma stund du ändrar det inne i agenten.
-
Vad den får göra utan att fråga
Claude Codes lägen: bestämma själv, godkänna ändringar, fråga före varje steg, bara planera. Läst från dess egen skärm och ändrat genom att trycka dess egen tangent så många gånger som behövs, i stället för att vara en inställning från oss som i tysthet kunde avvika från sanningen.
Allt det kan göra, i en enda lista
Med så många åtgärder är det mesta av ett program i praktiken dolt. Cmd+K är sättet som svarar på ”vad kan det” i stället för ”gör det här”.
-
Den lär ut tangenterna istället för att ersätta dem
Varje rad visar sitt eget kortkommando. Den som tar till listan två gånger för samma handling har lärt sig tangenten till tredje gången.
-
Det är inte en femte ordlista
Varje rad kör en handling via namn, precis som en knapp, en tangent, menyraden och kommandoraden gör. En kontroll håller tabellen den ritar mot kärnans lista i båda riktningarna: en handling som existerar och inte erbjuds där gör att bygget misslyckas.
-
Samma uppsättning driver testerna
Gränssnittstesterna kör hela programmet genom den ordlistan istället för genom en privat krok. Det är därför kommandoraden går att lita på, och varför en agent kan omorganisera ditt fönster och du kan läsa exakt vad den gjorde.
Samma namn fungerar helt utan fönster
Varje handling har ett namn, och namnet är hela gränssnittet. En tangent, en knapp, menyraden, kommandolistan och kommandoraden når samma ordlista, så allt du kan göra för hand kan skrivas ner.
-
Ingen port, inget att konfigurera
Kommandoraden lägger en liten fil i inställningsmappen och fönstret plockar upp den. Det finns ingen port att öppna och inget att konfigurera innan det första kommandot fungerar.
-
Vilket är varför en agent kan styra det
Claude Code som körs i ett block kan dela ditt fönster, byta tema, öppna en fil bredvid sig själv och berätta vad den gjorde, med samma namn du själv skulle ha skrivit. Den behöver ingen privilegierad krok, för det finns ingen.
-
Och varför fönstret kan svara på frågor
Skrivet i vilket vobuda-block som helst skriver
vobuda stateut vad som faktiskt är öppet som JSON: flikarna, blocken i dem och vad som körs i vart och ett, och temat. Ett skript som vill sätta tillbaka din morgonlayout läser det och spelar upp det igen.
~/dev/vobuda❯vobuda state
{"tabs": [{ "title": "site", "blocks": [{ "agent": "claude", "cwd": "/Users/you/site" }] }], "theme": "tokyo-night", …}
~/dev/vobuda❯vobuda do block.split-down
# the same name the key presses and the menu bar item
~/dev/vobuda❯vobuda theme catppuccin-mocha
# the window redraws; the file it read is yours to edit
~/dev/vobuda❯vobuda where
/Users/you/.config/vobuda
~/dev/vobuda❯Vad som händer när du inte tittar
Medan du var borta
Varje gång en agent stannar sparas en rad: vilket block, vad den blev ombedd att göra, när den blev klar, hur lång tid det tog. Grupperade efter block, nyaste först, med en markering längs kanten av det du inte har sett. Frågan läses av agentens egen skärm och lämnas tom när den inte går att läsa, för en gissning i en logg är värre än en lucka. Femtio sparas per fönster, så ”medan jag var borta” omfattar även ”medan jag sov”.
En användningsgräns, och en Mac som vill sova
När Claude Code stannar på en användningsgräns och inte har börjat vänta av sig självt erbjuder fältet en knapp som öppnar Claude Codes egen meny för gränsen, där det är ditt val att vänta och fortsätta. Vobuda skickar ingenting av sig självt. Separat kan du hålla Mac:en vaken under en tid du väljer, från en halvtimme till tolv timmar, från inställningarna eller med en åtgärd, och en bricka på flikraden visar att den hålls och släpper den.
Signaler du kan agera på
En agent som är klar, eller väntar på tillstånd, pulserar en bricka på sin flik, spelar upp ett ljud du valt och skickar en systemavisering när Vobuda inte är fönstret längst fram. Den försvinner vid din första handling i fönstret, ett klick, en tangent eller en scroll, inte bara av att markören passerar över brickan.
Släpp en skärmdump på det
Dra en fil ut ur Finder till ett block så skrivs dess sökväg där, citerad och redo att köras. Släpp en skärmdump eller vilken bild som helst på blocket där agenten körs, så får agenten bilden, vilket är exakt hur Claude Code och Codex vill ha en överlämnad. Dra den direkt från miniatyren i hörnet av skärmen; inget behöver sparas först.
En systemövervakare, i samma fönster
Tolv typer av paneler, och vilka av dem du ser är en fil, inte en skärm någon designat en gång för alla.
-
Siffrorna är ärliga om sig själva
Ett värde systemet uppskattar snarare än mäter ritas med en tilde, och saknad hårdvara ger ett saknat värde istället för en nolla. En maskin utan diskret GPU får ingen GPU-panel som visar noll procent.
-
Båda adresserna, med en kopieringsknapp på var och en
Panelen namnger först adressen internet ser och under den den här maskinen har på sitt eget nätverk. Den frågar bara medan panelen är på skärmen, ungefär var tionde minut, eller var trettionde sekund medan ingen adress är känd än, och förfrågan innehåller inget om maskinen.
-
Ordnas genom att dras
Övervakarens paneler, dockans knappar och agentpanelens delar plockas alla upp och placeras med samma rörelse, och en rad plockas upp via greppet till vänster så att en dragning aldrig stjäl ett ord du tänkte markera.
Vad som lämnar din maskin
Nästan ingenting, och vart och ett av dessa förtjänar att nämnas rakt på sak istället för att gömmas i en policy.
| Vad | Vart det går |
|---|---|
| Ditt tal | Tolkas på maskinen av systemets eget ramverk, med igenkänning på enheten krävd snarare än föredragen. Ett språk som skulle kräva nätverket avvisas, med instruktioner för att installera det lokalt. |
| Dina filer, inställningar och historik | Stannar på maskinen. Det finns inget konto och ingen synkronisering från oss. Den enda kopian som lämnar maskinen är kopian av inställningarna som en Mac håller i iCloud Drive, på som standard, via Apple, med en brytare för att stänga av den. |
| Fel | Registreras där de sker, rensas innan de skrivs och skickas ingenstans förrän du slår på det. Då högst en gång om dagen till vår mottagare, med ett slumpmässigt nummer för den här maskinen och aldrig med dess namn. |
| En gång om dagen | Om vobuda har en nyare version, från vobuda.com eller GitHub; om Claude Code och Codex har det, från npm; och tilläggskatalogen. |
| Adresspanelen | Medan den visas på skärmen, ungefär en förfrågan var tionde minut om vilken adress internet ser. |
De två sista innehåller inget om dig eller maskinen. En förfrågan till, på en Mac med Claude Code var femte minut medan ett kontrollfält är på skärmen, frågar Anthropic om ditt kontos gränser med den inloggning Claude Code har i din nyckelring; token går bara till Anthropic. Det finns ingen analys och ingen användningsrapport, inte som en inställning du kan stänga av, utan som kod som inte finns. Integritetssidan listar varje förfrågan.
En Mac-terminal där varje inställning ligger i en fil
Inbyggda teman ligger inuti binären och inställningsmappen kan åsidosätta dem, så en uppdatering ger nya färger utan att skriva över något du redigerat. Tjugofem terminalpaletter medföljer, två av dem byggda för färgblindhet och kontrollerade av ett test som simulerar tre former av det innan de släpps. Temaväljaren anger kontrasten hos temat du väljer och hur urskiljbara dess färger är för en färgblind läsare, för ett tema som inte går att läsa är inget tema.
Tjugonio fönsterutseenden bestämmer fönstrets form snarare än dess färger: hörn, skuggor, panelfärger, transparens, och om dockan ritas alls. Skapa ett eget med en knapptryckning, utifrån vilket utseende som just används, och det blir en fil i din utseendemapp som vilken annan som helst. Allt ett utseende målar lämnar nästa utseende tillbaka, för en färg man inte kan ta bort är en färg ingen borde kunna sätta på.
Ingenting kräver en omstart. Någonsin. Inställningsmappen bevakas, och det gäller nu även de två saker kärnan äger, macOS menyrad och den globala tangenten för nedfällningsfönstret. En kontroll läser varje ledtext i inställningsskärmen och stoppar bygget vid ordet omstart.
En fil öppnas bredvid skalet
En sökväg dyker upp i utdatan, två rader behöver ändras, och fram tills nu innebar det att lämna för en editor och komma tillbaka med skalets kontext förlorad.
-
Att spara är medvetet
Ingenting skrivs förrän Cmd+S. En editor som skriver medan du skriver är bra i en anteckningsapp och dålig bredvid ett skal som körs.
-
Avslagen betyder lika mycket som skrivandet
En fil som ändrats på disken sedan den öppnades skrivs inte över. En binärfil visas inte som förvrängd text. En mapp öppnas inte alls, och att stänga en redigerad fil frågar först.
-
Att hitta en fil
Sök efter namn nedanför mappen du står i, och varje resultat visar vilka två mappar den ligger i, för ett namn ensamt kan inte skilja två index.ts åt. Den hoppar över node_modules, .git och liknande, och gör ingenting alls under två bokstäver.
Färg du faktiskt kan läsa
Tjugofem paletter, tjugonio fönsterutseenden och en väljare som talar sanning om båda.
-
Två paletter byggda för färgblindhet
Kontrollerade av ett test som simulerar tre former av det innan de släpps. Ett tema som inte går att läsa är inget tema.
-
Ett utseende du skapar själv
Utgå från vilket utseende som just används, redigera dess färger i själva avsnittet, och det blir en fil i din utseendemapp som vilken annan som helst. Allt ett utseende målar lämnar nästa utseende tillbaka.
-
Ingenting kräver en omstart
Någonsin. Inställningsmappen bevakas, inklusive macOS menyrad och nedfällningsfönstrets globala tangent, som kärnan äger. En kontroll läser varje ledtext i inställningsskärmen och stoppar bygget vid ordet omstart.
Och allt annat ett fönster måste kunna hålla
Ett block är ett block. När fönstret väl vet hur man håller ett kan det hålla vilket som helst. Det som är för stort för att tillhöra alla kommer som ett tillägg från vobudas egen katalog, installerat och borttaget i sin helhet med ett tryck: Design, för att peka på en levande sida och säga vad som ska ändras, och Direktör, en chef som håller ett möte, anställer de agenter en uppgift behöver och räcker dig resultatet.
En öppen fil bredvid skalet
Färgläggning för 227 filtyper, hämtad från terminalens eget tema så en öppen fil ser ut att höra hemma bredvid skalet som namngav den. Sökning över hela projektet, en fil öppnas genom att skriva en del av dess namn, flera markörer. Ingenting skrivs förrän Cmd+S, en fil som ändrats på disken under dig skrivs inte över, och en binärfil avvisas istället för att visas som brus.
Allt det kan göra, i en enda lista
Cmd+K öppnar varje åtgärd som en lista du kan skriva i. Bokstäverna matchar i ordning, så ”spld” hittar ”Split down”, och varje rad visar sin egen genväg, och det är där man lär sig tangenterna. En kontroll håller den listan mot kärnans ordlista i båda riktningarna: en åtgärd som finns och inte erbjuds där får bygget att misslyckas.
Ett nedfällningsfönster
Sätt en global tangent och terminalen faller ned från skärmens överkant; samma tangent döljer den och ger fokus tillbaka dit du anropade den från. Ingen tangent är satt förrän du väljer en.
En webbsida som ett block
En sida öppnas i layouten som vad som helst annat, med sitt eget adressfält, bokmärken och hemsida, och den kommer tillbaka med sessionen. Var en agents webbläsare öppnas är upp till dig att bestämma.
Läs upp svaret
På en Mac läser Cmd+Shift+R upp agentens senaste svar högt via systemets egna röster. Det som läses är svaret, inte skärmen: ramverket, spinnern och tipsraden hoppas över, en sökväg blir sitt filnamn, och uppläsningen stannar vid kommandot som gav svaret.
Projekt
Ett projekt är ett fönster med egna flikar, egen mapp, eget tema och egen docka, sparat som en fil i mappen workspaces och öppnat från inställningarna, menyn eller kommandoraden.
I korthet
- Plattform
- macOS 10.15 och senare, ett paket för Apple silicon och ett för Intel, och installationsraden väljer rätt; Linux som .deb eller AppImage för Intel/AMD och ARM
- Pris
- Gratis, för både privat och kommersiellt bruk
- Konto
- Inget
- Byggt på
- Rust, Tauri 2, React 19, xterm.js, ritat som text som standard med GPU-rendering som alternativ
- Inställningar
- Läsbar JSON i ~/.config/vobuda, omladdas direkt, i tio avsnitt med en sökning över varje inställning
- Gränssnitt
- 40 språk, höger-till-vänster inkluderat, med en guide på varje
- Teman
- 25 terminalpaletter, 29 fönsterutseenden, egna monitor-skins
- Installation
- På en Mac en rad, utan lösenord på en ny Mac; på Linux en .deb eller en AppImage
- Signatur
- Apple Developer ID, notariserad, med biljetten fäst vid paketet
- Källkod
- Inte publicerad. Se licensen
Frågor folk ställer innan de installerar den
Är Vobuda gratis?
Ja, både för kommersiellt och privat bruk. Det finns ingen provperiod, ingen betalnivå och inget konto att skapa. Vad licensen inte tillåter är att föra programmet vidare: sprida en kopia, sälja det, erbjuda det som en tjänst eller ta isär det.
Är Vobuda öppen källkod?
Nej. Den är gratis och sluten: vad som delas ut är bygget, och källkoden är inte publicerad. Det publika repositoryt innehåller README, ändringsloggen, licensen och bilderna på den här sidan.
Kommer macOS varna mig när jag öppnar den?
Nej. Bygget är signerat med ett Apple Developer ID och notariserat, och biljetten är fäst vid installationsprogrammet, så en Mac som aldrig sett det öppnar det utan ett ord. Tidigare versioner var signerade med vårt eget certifikat och varnade; det upphörde vid 0.1.1.
Fungerar den på Intel-Mac?
Ja. Det finns ett paket för Apple silicon och ett för Intel, installationsraden väljer rätt själv, och lägsta kravet är macOS 10.15.
Behöver jag Claude Code eller Codex för att använda den?
Nej. Det är först och främst en terminal: efter två korta frågor vid första starten öppnas det med ett skalblock och inget annat. Kontrollfältet visas när en agent körs i ett block, och aldrig tidigare.
Vilken terminal fungerar bäst med Claude Code?
Frågan handlar egentligen om vad en terminal gör med en agents tillstånd. Vobuda läser Claude Codes egna sessioner, färdigheter, modeller, ansträngningsnivåer och behörighetsläge och placerar dem på en panel ovanför blocket, så inget av det behöver skrivas in eller kommas ihåg för hand. Ingenting proxas och ingenting implementeras om: under ytan är det den riktiga Claude Code med dina färdigheter, ditt minne och dina behörigheter.
Finns det en Linux- eller Windows-version?
Linux, ja. Nedladdningssidan har en .deb och en AppImage för Intel/AMD- och ARM-maskiner, för Ubuntu 22.04+, Debian 12+, Fedora 36+ och openSUSE Leap 15.6+. Diktering och uppläsning finns bara på macOS. Det finns ingen Windows-version, och inget datum att ge för en.
Vad skickar den över nätverket?
En gång om dagen frågar det om vobuda, Claude Code och Codex har nyare versioner och hämtar tilläggskatalogen. Medan adresspanelen är på skärmen frågar det vilken adress internet ser. På en Mac med Claude Code frågar det, medan ett kontrollfält är på skärmen, var femte minut Anthropic om ditt kontos gränser med Claude Codes egen inloggning. Felrapporter skickas bara om du slår på dem. Det finns ingen analys och ingen användningsrapport, och integritetssidan listar varje förfrågan.
En rad installerar den, och samma rad uppdaterar den
Inget konto, ingen inloggning, inget att konfigurera innan det fungerar. Eller ta det signerade paketet och dubbelklicka på det.
curl -fsSL https://vobuda.com/install.sh | sh